Imorgon har Harley (vår taxvalp) bott hos oss i en vecka och det känns som våra liv har vänt upp och ner, vi själva glömmer bort att dricka och äta, vi går omkring i mjukisar och glömmer bort att borsta tänderna, vi sover mindre eller i omgångar, så konstant lite små irriterade och trötta. Just nu sover jag på en luftmadrass på golvet med Harley vilket inte är det mest bekvämaste 🙂 men vi tänkte testa i natt att han får sova själv på luftmadrassen, vi får se hur det går. Just nu funkar det att inte sova som vi har semester och kan då sova lite på dagen, men nästa vecka går vi tillbaka till jobb och verklighet, och då måste jag och min man sova på nätterna eller iallafall försöka, men som sagt vi får se hur det går.

När vi väl är vakna, behöver vi vara i Harleys närhet annars gnäller han, och jag (enligt min man) är en helicopter mamma (matte) och måste se vad han gör, se att han mår bra, äter han, att han inte rymmer (även fast vi har säkrat trädgården) osv. Så just nu sitter jag i trädgården och skriver detta inlägg och Harley nosar runt. De första dagarna när vi hade Harley var jag konstant orolig att jag inte skulle bli en bra matte, att han inte mådde bra, eller inte trivdes med oss, att han inte åt osv, men den känslan börjar försvinna, jag gissar att vi bara behöver tid att vänja oss vid varandra, och det är det vi har gjort denna vecka. Jag längtar dock till han är lite större, rumsren och vi kan ta långa promenader, men vi får vänta ett tag tills dess.

Igår var han super duktig och vi hade inga olyckor inne men idag har han kissat inne tre gånger och dagen är inte slut. Så gissar att det är ett tag kvar tills han är rumsren, så det gäller bara att ha tålamod. Skönt att bo i hus iallafall för då det är nära ut och han kan springa loss lite i trädgården (med uppsikt så klart)

Även fast han är super söt och mysig, så är han också super jobbig så är det skönt att inte tänka på vår kamp om att bli gravida, självklart är tankarna där fortfarande och hoppet kommer alltid finnas kvar, men just nu är livet lite upp och ner att det kanske kommer vara lättare att ta sig igenom tankarna, sorgen, längtan.

Jag känner att det kommer bli bra, vad som än händer nu så kommer det att bli bra, jag känner att jag måste ha den inställningen annars kommer jag inte kunna ta mig vidare.

Nästa vecka är verkligheten tillbaka, semestern är slut, får se vad denna höst har att erbjuda, våren har varit väldigt tuff med nerskärning av timmar och andra arbetsuppgifter, kände att mitt liv gick tillbaka 10 år, och ja, jag vet att jag ska vara tacksam över att jag har ett jobb många inom servicebranschen förlorade sina jobb, men för det har det varit galet tufft, och energin och motivationen har bara försvunnit. Så jag hoppas att på något vis hitta tillbaka till någon sorts glädje på jobbfronten också, ska fortsätta med mitt kreativa skapande (hur mycket det än går med Harley) också, kanske ta mig vidare där med.

Under semestern hade jag en djup diskussion med en kompis om att vi tänker på allt vi inte har, och det vi vill ha som tex ett bättre jobb, en starkare kropp, att kunna odla grönsaker i trädgården eller något annat än att fokusera på det vi har. Att vara tacksamma på det vi har, jag vet att jag själv tänker mycket och även skriver här på bloggen det jag vill göra, det jag vill ha, så min önskan är att nu under hösten tänka mer på detta, och bara vara i nuet. Och uppskatta det jag har.

• Jag har vänner och en familj som älskar mig och jag älskar dom
• Jag har en galen liten valp, och det kommer vara så kul och lärorikt att se honom växa.
• Jag har min kreativa sida som bara växer när jag lär mig nytt och utvecklar det jag redan kan.