När jag började skriva detta inlägg hade jag en tydlig bild om vad jag ville skriva om, jag ville berätta om min resa genom min yogautbildning jag gick förra året.
Men istället handlar inlägget mer om min graviditet. På sätt och vis så hör de ihop med varandra.
I slutet av 2020 bestämde jag mig för att gå en yogautbildning, inte för att bli yogalärare men mer för mig själv. För att fördjupa mig själv i mig själv och för att läka.
Januari 2021 började min resa och i första mötet med min klass skulle vi berätta vad vi hete och varför vi var där. Jag började med att presentera mig själv och sen när jag skulle berätta varför jag var där kom tårarna.
Jag var ju där för jag ville hitta tillbaka till mig själv eller någon version av mig själv. Jag var där för jag ville bearbeta min sorg, min sorg att inte kunna bli gravid. På ett sätt hade jag gett upp hoppet på att nånsin bli gravid men ändå så ville jag inte erkänna det till mig själv.
Nu kommer jag inte exakt ihåg vad jag sa men jag berättade om vår kamp att bli gravida och att jag behövde bearbeta det hela. Så jag kunde gå vidare med mitt liv och hitta glädjen i något annat.
Så där satt jag i en cirkel med 12 främlingar och grät. Jag hade inte planerat att öppna upp så mycket vid första tillfället men är tacksam för att jag gjorde det.
Att kämpa med ofrivilligt barnlöshet har varit en av de tuffaste resorna jag/vi har gått igenom. 5 år av hopp, förtvivlan, trötthet, självtvivel, ilska och så mycket mer.
Att vilja något så mycket och inte kunna få det, gör så ont.
I feb/mars bestämde vi oss för att testa igen. Köra en till ivf runda och denna gång hade vi embryon i frysen Så jag slapp hormonsprutor och äggutplock. Även fast jag hade gett upp, ville jag inte ge upp. Någonstans fanns det en liten gnutta hopp kvar i mig. 💙
Efter insättning, var det bara att vänta och hoppas.
I april var jag gravid 🥰
Nu helt plötsligt kunde jag släppa på sorgen, sorgen om att inte kunna bli gravid. För nu var JAG gravid något jag aldrig trodde skulle hända och nu helt plötsligt var det en helt annan resa jag var på.
Varje utbildningstillfälle jag hade med min yogaklass satt vi och delade med oss av våra liv och tankar i en cirkel. 12 vänner, som alla var på sin egna resa och alla hade något att säga, att dela med sig av.
Jag kommer ihåg dagen jag berättade för gruppen att jag var gravid. Det var så mycket glädje och kärlek i rummet 💚 En sådan häftig känsla jag aldrig kommer att glömma.
Vecka 13: mitt första riktiga ultraljud och nu kunde vi börja berätta för vänner och släkt. Kommer ihåg alla samtal med glädjetårar. 🥰
Även om jag var galet trött och ibland illamående så var det en otrolig häftig upplevelse att vara gravid, hur kroppen anpassar sig och hur magen växer.
Vecka 21: Fick vi reda på könet (som jag hade gissat rätt på från första ultraljudet). 🙂 Jag hade lovat min svärfar att han skulle få veta könet först, det var hans födelsedagspresent så barnmorskan skrev ner könet på en lapp som han sedan fick öppna. 😊
Efter sommaren hade magen börjat titta fram och nu var det endast två tillfällen kvar av min yogautbildning och sen var jag utbildad yoga lärare (helt galet egentligen). 😊
I slutet av september var det äntligen dags för min slut retreat för yoautbildningen. Det var en magisk helg med vegansk mat och väldigt mycket yoga, dans, skratt, grått och kärlek. 💚
Någon vecka efter slut retreat fick jag reda på att jag hade gravid diabetes 😳 vilket är tydligen väldigt vanligt men var ganska jobbigt att få veta.
Jag ändrade min kost, jag slutade äta sötsaker och gick på mer promenader. Sen fick jag ryggskott och det var nog den värsta tiden under hela min graviditet. Jag hade så ont och mådde extremt dåligt. Med hjälp av kryckor kunde jag ta mig runt ok.
I slutet av helvetesvecka åkte jag och mamma till Gotland (visste såklart inte om att jag skulle ha ryggskott när vi bokade resan) men vi bestämde oss att åka ändå.
Med många taxiresor och fika stop var det några härliga dagar på Gotland.
Nu var vi inne i oktober och det var endast en månad kvar tills jag skulle gå på mammaledighet och två månader kvar till bf. Och nu började jag känna mig tung och osmidigt.
I början av november hade jag en liten baby shower med mina nära vänner och familj då vi åt mat och snacka skit. Och såklart fick baby Green en massa fina presenter också.
I mitten av november jobbade jag min sista dag och gick sedan på mammaledighet 😳 3 veckor innan bf.
2 veckor senare ☺️ kom baby Green till världen. Vår efterlängtade son 💚 som jag aldrig riktigt trodde skulle hända men som jag är evigt tacksam att det faktiskt gjorde det.
För alla som kämpar med ofrivillig barnlöshet ni är så grymt starka och det kommer att gå. Ge inte upp 💚
Så efter förra året är jag nu yoga lärare och mamma 🧘🏻♀️💚 vem kunde tro det 😀